Du skrämmer mej ibland.

När jag vet att Du står bakom mej blir jag ändå rädd när Du lägger din arm om mej.
Och om Du inte lägger din arm om mej blir jag istället arg på Dej.
För om inte Din arm skyddar mej, vad gör det då? (Vill Du att något ont ska hända mej?)
Och när Din arm ligger om mej, kommer frågan: Är det Du som är Det Onda?
Är det Dej jag borde akta mej ifrån?
Är det Dej jag älskar, eller är jag med Dej för att Du fortfarande lägger armen om mej och ler?

Jag skrämmer mej själv ibland.


Hejsan, denna gången är jag tillbaka på allvar. Har saknat min blogg denna sommar, hoppas ni gillar den.
Förlåt, inte för hur jag tänker, men om ni uppfattar mina inlägg som tomt svammel, tänk då på att nästa kan vara ett helt annat, som kanske faller dej i smaken. För som många av er vet, jag är mer än en personlighet. Både tragiskt och mycket underhållande på samma gång.

God kväll.