LillaFrökenTheo skriver

Om vad än som kommer i min väg .

Killar kan inte göra pannkakor.

Kategori: VardagsFilosofi.

Detta är näst intill enbart ett uttalande för att ge igen till Waern (http://maktjakt.blogg.se) som i sin blogg för några dagar sen skrev ett långt inlägg om att tjejer inte kan spela gitarr. Och visst hade han sina argument, men enligt mej bara rent bullshit  Anledningen att han inte kunde nämna en tjej som är riktigt grym på gitarr, var antagligen för att han inte letade. Men visst, jag kan inte heller säga nån riktigt grym tjej-gitarrist. Varför inte? Jag kan inte säga nån riktigt bra gitarrist över huvud taget, oavsett kön. Och anledningen till det är att jag inte bryr mej så mycket om det. Jag ska erkänna att jag faller för vilket jäkla svin som helst, bara han/hon kan dra 5 ackord och sjunga till. Så lättflörtad är jag.
Hur som haver, OM det nu är så att han "letat" efter det, vilket det faktiskt låter som i hans blogg, är ändå uttalandet nedsättande. Det är inte så att han undrar var grymt duktiga kvinnliga gitarrister finns, utan sätter enbart upp ett plakat där det står: KVINNOR KAN INTE SPELA GITARR." Öh, vad skulle hindra oss? Det är ju inte direkt känt att killar skulle ha bättre motorik/koordination än tjejer (I flesta fall är det faktiskt tvärtom, men det finns undantag, jag är värdelös på båda) men jag tvivlar på att när alla världens rocklegender fått/får en dotter, kollar besviket på henne och tänker: "Nehe, här kan det inte bli en gitarrist."
Kom igen Daniel, jag trodde bättre om dej än så.

Därför kan jag utifrån mitt egna perspektiv säga att killar inte kan göra pannkakor. De få gånger jag har sett försök till det, har de faktiskt misslyckats.
Så, upp till bevis. Om nån kille vill visa sej kunna göra oförglömligt goda pannkakor står dörren öppen hemma hos mej, pannan är redo och plattan är varm. Be my guest !

138 Sekunder av Dej.

Kategori: Dikter

Du stod där, precis där.
I exakt 138 sekunder.
Och i exakt 138 sekunder var jag vacker.
Nu är du inte där längre.
Och jag är ful igen.

I en värld av dårar står jag och skriker efter Dej.
Skriker. Önskar. Hoppas. Tänker. Inser. Slutar.

Du var gjord av tid, av sekunder. Underbara tid.
Jag var gjord av skrik. Det tystnade till slut.

Tiden slutar inte.

Jag hatar att jag älskar dej.

Kategori: Allmänt

Eftersom jag aldrig kan komma på något eget att framföra, gör jag nu som min nyblivna vän Sebastian och skriver om kärlekar i mitt liv. Fast jag drar mera ut på det. Idag kommer jag skriva om den människa som tyvärr känns som jag har blivit sviken av, och jag har aldrig känt mej så ensam som när du gick ifrån mej, kvällen den 26/9. Visst hade jag mina aningar sen några veckor innan, men jag trodde allt skulle kännas som vanligt nä vi träffades igen. och visst, det var några månader sen sist, men förneka inte känslan från förr när vi sågs. När vi fortfarande såg på varandra med sådan vännerekärlek att blicken började flacka, ty vi visste inte hur det kunde sluta om vi såg på varandra för länge. Med oerhört långsökta internskämt, en känsla som ibland viskade klyschan i våra öron: "Det är du och jag mot världen. Faktiskt." En idé om att du och jag tillsammans med  Håkan Hellströms-citat skulle kunna gå hur långt som helst. Jag behöver egentligen inte säga detta, (eftersom det nu bör vara ganska uppenbart att det är Du,) men, min sol, älskade Potatiskanon, Du vet att jag tyckte om Dej för drygt ett år sen, men jag har aldrig sagt att jag slutade tycka om dej. Och minns du för ca 1 år sen, våra telefonsamtal och planeringar om att ta över delar av Ryssland? Älskade, älskade du, såna idiotiskt löjliga planeringar borde glömmas, men allt detta kretsar kring Dej. Detta och så oerhört mycket mer.
 Jag skulle kunna planera mitt liv kring varje fullmåne, om jag bara visste att jag fick se den med Dej.

Ja, Nils Anton Wiklund, det är så att jag älskade Dej och fortfarande gör. Tyvärr känns det som om du gör allt för att glömma bort mej.

"Vi var förlorade, vi två. Sen vi var 17 år. "- 17 år med Håkan Hellström.