Mellan mej och min mor? Vem kommer vara värst när vi säger hej då på Säve flygplats om typ 2 timmar? Vem kommer fälla första tåren? Och vem fäller flest?
Vi är faktiskt ovanligt (oroligt?) lugna båda två enligt min meningen. Men som sagt, två timmar senare kan läget hunnit ändras.

Men visst, det börjar flyga fjärilar i magen, och jag har säkert hunnit kolla om mitt pass, pengar, biljett, medicin och annat är med 10 gånger sen Sofie åkte (vilket är mindre än en timme sen). Men är inte det en del av resan? Nervositeten,och framför allt: det totala ovetandet om framtiden. Jag gillar den tanken. Jag ger mej ut på nåt som kan sluta hur fanken som helst. Sweet!

Önskar jag kunde säga att jag kommer tänka på er när jag sitter på planet, men antingen så sover jag eller så kommer en ny nervositet smygandes: Tänk om jag inte klarar provjobbet? Eller om personalen är elak mot mej?

Anyway, tänker på er nu, och ska försöka uppdatera så fort jag bara kan. Skjutsen till flygplatsen går om ca 20 minuter. 007 kan ju slänga sej i väggen, för här kommer jag !

Love.