Där var midsommar över också, skriver det vi alla någonstans i bakhuvudet tänker: då går det mot mörkare tider. Så, då har vi det överstökat. I alla fall, helgen var fin, men trött var man igår, ja jisses.. Sitter nu och lyssnar på kents skiva "Du och jag döden". Minns så välnär den kom ut, mars -o5, och oj vad jag spelade den det året. Om inte annat så under sommaren som tillbringades ganska mycket med Linkan (Jo, Ricard, för mig kommer du alltid heta det) i Halmstad. Våran omgivning uppskattade det nog inte lika mycket, men inte att vi brydde oss. Nostalgi är en så märklig känsla, väldigt skön och mysig, men ändå lite sorglig. Nåja, bara att tacka för fina minnen man har och hoppas på fler.
Dock måste det tilläggas en liten extra tanke för kvällen på en väldigt fin människa som jag just nu pratar med, Sophia. En fantastisk flicka som jag åkte ifrån för över två år sedan och saknar något enormt! Där har vi kvinnan i mitt liv, haha. Vi kanske ses, det finns en chans, på en spårvagn nånstans..
