Checka nyss in på aftonbladet.se för att hålla mej uppdaterad. Usch, aftonbladet är min källa? Nej, men jag var på läshumör, och ännu mera på I-landsproblem - & kritik-humör. I stället för att ta upp all uppståndelse och gratis PR Reinfeldt fått, tänker jag diskutera Ola Svensson. Ni vet, "Idol-Ola", "Snygg-Ola".. bla, bla.. Som sagt, jag vill mest spy lite galla på honom, ty jag är för trött för djupa diskussioner. Eftersom Molly Sandéns syster ikväll vann barneurovision (OJ VILKEN SKRÄLL ! Not. ) fanns på aftonbladet en flik där man kunde höra denna skönsjungande storasyster och just OlaDenSnygga sjunga duett ( som de tydligen hade framfört i tv..) Och helt ärligt, detta är egentligen inte Olas fel alls, han är bara en i mängden av "dom" jag vill håna och han blev mitt praktexempel. Hur otroligt mycket han säljer sej. I denna "video" står Molly och Ola vid en mick, båda askalas stylade, Molly - oskyldigt snygg, fortfarande lite rara rosiga kinder. Ola däremot - "Sexig" blick och spänniga muskler. Äh, screw it .
Jag blir så förbaskad på allt billigt, plastigt, tillgjord, fake... Where is the real shit !? Helt ärligt, var tog det enkla, sanna och ärliga vägen ? Visst, jag tycker att Ola är snygg, fine. Men hans röst? Inget hallelujah moment där inte. Länge leve Winnerbäck och kent ( och ALLA andra grupper jag lyssnar på). Blö säger många, men vet ni vad? I don't give a shit. För mej är texterna fantastiska, det finns tankar bakom det, allt är inte bara en massindustri för att ha pengar. Nej, när jag ändå är igång, Idol, ni är bara en dålig kopia av Top Model, men försöker intala oss tittare att ni faktiskt söker människor med talang. Ja, det är nog program som Idol jag vill komma åt. Fuck it. Så nej, jag vill inte spy över Ola, han är säkert en hyvens kille. Jag är bara så trött på folk som låtsas vara nån dom inte är, och som ändrar sej p.g.a. dessa små galna, hemska, förvridna och hypnotiserade lappar som ska kallas pengar. Tvi vale.
Det kanske blev nåt bra ord sagt ändå.
Tack till er som tog er tid. God natt Sverige. / ä.
Ja, idag känner jag att jag måste tacka er. Familj och vänner, ni är mina största idoler, på ett eller annat sätt ( Om inte annat så för att ni står ut med mej) men också för era unika egenskaper som hjälper mej och som gör er så fantastiska.
Vi har alla idoler, vi ser dom bara på olika sätt. Mina "kändisidoler" är musiker, musiken kan hjälpa mej med/från mycket, men ni, underbara människor, mina vardagshjältar, det är ju Ni som får allt att funka, och detta är nåt man aldrig kan säga för många gånger, så till alla Er, sträck på er, ni är inte bara idoler, ni är också hjältar, med stora hjärtan och så många fantastiska sidor. Tack.
"En vän är en person som vet allt om Dej men som ändå är med dej. "
Nej, men fruktansvärt egocentrisk. Ja, det är jag, det erkänns. Förra året mådde jag inte så bra, eller rent åt helvete för att vara ärlig, varför är en annan historia, men i alla fall... Under den tiden gick jag hos en äldre dam på sjukan, hennes titel var kurator, en mycket trevlig tant som skulle passa in i en engelsk miljö. Hon hade klass, hon hade stil, hon hade humor och åsikter. Men det är ju inte henne vi ska prata om, utan MEJ. (Nej då, inte alls ego.) Men denna tant vid namn Kristina fick mej att inse hur otroligt egocentrisk jag var, och antagligen fortfarande är. Hon fick mej att komma på mig själv med hur otroligt många gånger per dag ordet "jag" kommer ifrån min mun. Det är skämmit.
Alla är vi ibland både ego-centriska & -istiska, vilket vi har rätt till. Det är dessutom skillnad på att vara egoist och stolt. Jag (där kom det hemska ordet igen) kan med huvudet högburet (stolt som fan med andra ord) berätta att jag den 5/9 kommer att vara med i P3, där jag bl.a. ska läsa en dikt jag har gjort. Och centrisk som jag är, älskar jag U-P-P-M-Ä-R-K-S-A-M-H-E-T-E-N. Lite tragiskt känns det, att hela tiden känna att man behöver "jaga" uppmärksamhet och uppskattning. Å andra sidan, varför ducka, skämmas och gömma sig för något man faktiskt är stolt över?
Nej folket, vi har hört det förut, men tydligen inte tillräckligt, så jag säger det igen: sträck på er, se er i spegeln och inse hur jävla bra ni är ! Låt mej till sist citera en mycket klok kvinna vid namn Eleanor Roosevelt: "Ingen kan få dig att känna dig mindervärdig utan ditt samtycke." That's right, so get out there and get them !
Tack för mej. God natt Sverige ! / ä.
Såg idag Döda poeters sällskap med min syster. För andra gången i mitt liv. Och ja, jag grät även denna gången. Den är så hemskt underbar att man bara vill slita sönder den och vrida ur all värme, ilska och ångest ur den. Eller, så känner jag i alla fall, jag kan ju inte tala för någon annan. Men vad som är det viktigaste ur denna film är de två latinska ord man få lära sig; Carpe Diem. Viska det en gång för er själva. Se så, bara gör det... Klar? Ja, visst låter det vackert? Magiskt, kusligt, spelande... och vackert. Dessa två ord tror jag är omöjliga att tala sönder, för vad som är änn mer viktigt än att de är magika på latin, är självklart vad de betyder. Fånga Dagen. Känn, smaka, lek, dansa, måla och LEV Dagen. Lev.. Ja, visst är det lite tragiskt? Alldeles för många av oss västerlänningar har glömt bort hur man lever bland alla dataspel, ringsignaler från Jamba, märkeskläder från NK pch musik från nerladdningsprogram. Visst, jag är en av oss som säger att musiken är mitt liv, och nej, jag skulle inte klara mig utan den, MEN, det finns så mycket mer. Familj och vänner står före musik för mej, och jag brukar säga att familj, vänner och musik är allt jag behöver. Jo, visst, det är de tre som ger mej glädje och enormt med kärlek, men sällan erfarenheter, och nästan aldrig stannar jag upp och fångar dagen. När de få tillfällen kommer däremot, ja.. har du någonsin haft ett sånt ögonblick? Du ser eller är med om något som gör att när du andas in, känns livet för stort för din lilla, lilla kropp att ta in, så det känns på ett mycket lyckligt sätt som om du kommer att sprängas innifrån, och om det händer, flyger det hjärtan och såpbubblor ur dej, har du nån gång kännt då? (nej, jag är inte hög) Om du inte har det, stanna upp lite oftare och tänk, tro mej, en sån känsla är värt en minut då och då för att skjutas undan från datorer, telefoner, press och iPods. För vet du vad det är? - Det är liv och kärlek i ett.
Tack för mej. / ä.
