Var börjar vi ? Kanske från senaste helgen. KÄRLEK på Uppsala ! Kan inte förklara hur underbart fantastiskt det var där ! Stort tack framför allt till min älskade kusse Emelie ! Men självklart också till ett stort pack värmlandsnations-folk ! Typ Lo, Elin, Fredrik, Fredrik, Markus, Robin, Alex och en massa andra (jag och namn är inte såå stabilit, men tack ändå) Uppsala är helt enkelt f-a-n-tastiskt ! Tro inte att ni som bor där kommer undan mej i fortsättningen, 'cause I'll be back !
Min rastlöshet är ännu inte över sen helgen, men borde lugna sej snart. Kan ju alltid hoppas.
Igårkväll var jag med större delen av KvinnornaIMittLiv. Kärlek på er, ni får mej alltid att må så bra.
Idag mår jag, vet inte hur, men jag mår. Min ångest ska jag nog ta mej förbi utan några enorma dalar, men den kan ta tid.. eller så är den över imorrn. Man går aldrig säker med lilla Gazaremsan.
,, Jo, för att det är såhär att min älskade mami kallar mej för det. Ja, lilla Gazaremsan, och nej det är inte (tror jag iaf!?) för att hon anser mej vara bombad, men ändå för att jag påminner om det enligt henne. Anledningen är att det är lite oroligt, det händer alltid nåt och vad det än är som händer, så går det inte att förutse. Jag kan inte annat än att hålla med henne. Och nu har LG slått till igen. Fram till för ca en halvtimme sen trodde jag att det skulle bli myskväll med tjejgänget ikväll. Men icke. Det var inte många som kunde tyvärr. MEN, i stället för att sätta mej i ett hörn och deppa över detta hela kvällen (tro mej, inga tårar spills över att jag missar melodifestivalen) blir det istället utgång. Vi fixar, helt enkelt.
Då gör vi ett nytt försök.. Av någon anledning har jag näst intill känt avsky för mitt lilla skrivkrypin a.k.a. blogg i ca en månad. Vet inte varför. Misstänker dock att min arbetslöshet drar ner mej i allt vad dynga, ångest, vrede, åldersnoja, finanskris, fuldagar, telefonräkningar, kate perry och flagnande nagellack heter. Med andra ord; allt som är dåligt. Jag skyller i alla fall det mesta på brist på jobb, sen känns det lite bättre.
Denna eftermiddag ser jag ändå fram emot, då får jag äran att äta mej tjock på Tessans fik OCH klaga ännu mer om mitt patetiska liv inför mina vänner. (Förstår inte hur det orkar med mej, men så länge de gör det, är jag faktiskt lite nöjd med mitt liv ändå) Om inte annat kan jag försöka dränka mina små bekymmer i något starkt. Till exempel en kopp te, det räcker för mej känner jag..
Förresten hörde jag något om att barbie fyller 50 idag, måste säga att hon är fräsch för sin ålder. Börjar starkt ana att Ken är plastikkirurg, eller så har Barbie en älskare som kan mer än en sak...
